Franciskus & Klara

Franciskus
121Franciskus föddes 1182 i den lilla bergsstaden Assisi i norra Italien, som son till en rik köpman. Hans ytliga, bortskämda liv som rikemansson gjorde honom inte lycklig. Efter en avbruten karriär som riddare började han söka Guds mening med sitt liv.

Han blev omvänd i mötet med en spetälsk man, som han omfamnade för att han såg den lidande Kristus i honom. I den lilla fallfärdiga kyrkan San Damiano fick han sin kallelse, då den korsfäste Kristus uppmanade honom att bygga upp hans förfallna kyrka. Efter att ha byggt upp den förfallna kyrkoruinen, började Franciskus predika evangeliet för sin omgivning, för att kyrkan skulle bli uppbyggd av levande stenar. Han drog till sig flera tusen bröder som valde hans sätt att leva evangeliet i radikal enkelhet och kärlek till Gud och människor. 

Franciskus ville efterlikna den lidande Kristus så mycket som möjligt och vid slutet av sitt liv fick han ta emot Kristi sårmärken på sin kropp. Han dog 1226 och helgonförklarades två år senare.

Klara
122Klara föddes 1194, även hon i Assisi. Redan som femtonåring fascinerades hon av Franciskus kärlek till den korsfäste Kristus, och tre år senare beslutade hon sig för att bryta med sin adliga familj, som ville gifta bort henne. Genom Franciskus hjälp kom hon till San Damiano, där hon och de tillströmmande systrarna fick bygga upp Kyrkan genom bön och lovsång.

Klara tjänade Herren i uthållig bön, i enkla vardagliga arbetsuppgifter samt i stor kärlek till sina systrar och till de människor som kom i kontakt med klostret. Hon bad för de sjuka och plågade och de fick erfara Guds helande kärlek genom henne.

Efter många års erfarenhet av klosterlivet skrev hon en Regel, som efter lång väntan blev godkänd av påven på hennes dödsbädd den 9 augusti 1253. Två dagar senare dog hon och två år senare blev hon helgonförklarad.